så skulle min pappa fyllt 66 år... Det är snart 5 år sen han dog men saknaden är fortfarande lika stor, varför fick han inte leva och se sina barnbarn växa upp? Han som tyckte att det var dags för barnbarn när jag var lite drygt 20 och singel... =0) Han skulle ha älskat att ha dem springande runt fötterna och vara i vägen och hjälpa till, precis som han älskade att ha mig och mina syskon med hela tiden och alltid ha tid för oss hur mycket han hade att göra och hur mycket vi än var i vägen och sinkade honom... Det skulle ju vara nu som han skulle få vara ledig och hinna njuta av allt som han inte hann när han hade åkeriet och fullt upp med allt slit för att få det att gå runt. Det är ju nu som han skulle ha tid att leva och inte bara jobba. Det är ju nu som han skulle ha tid att lära mig allt han kunde( och det var inte lite) och så fick han inte leva längre, det är orättvist!
Än i dag så tänker jag ofta när jag har något problem eller något jag undrar om att jag ringer pappa, han vet vad man ska göra eller han kan hjälpa mig" det slår mig lika hårt i magen varje gång som jag kommer på att jag inte kan göra det längre.
Grattis på födelsedagen pappa! Du fattas mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar